Ja det blev konstigt i morse . Ska gå skogspromenaden som tar ca 1 timma. Släpper lös alla fyra settrarna och Figge ( welsh springer spaniel på besök) och Måns hänger på Anastasia som vanligt. Och den hunden kan springa.....Jag knatar uppför långa backen och där stigen delar sig brukar jag vänta in gänget. Alla var där utan Måns-men det är inte första gången han blir på efterkälken och då brukar han mötas oss på tillbakavägen - men NU hör jag ett hjärtskärande skri....skall...yl och jo , det måste vara Måns. 
Vänder så och går nerför backen och tänker på branddammen bort i skogen...svag is...vettskrämd hund som inte tar sig upp , jag tankarna snurrar. Men isen ligger tjock på dammen och det är nu helt tyst -inget tjut /yl. Hmmm vad göra ? Då hörs det igen hemifrån. Dumma hund ,tänker jag , han har gått hem. Ser en figur i vägkorsningen , som ylar övergivet.Visslar och ropar och han kommer sakta , avvaktande ....är det verkligen...Jaaaa det ÄR min flock. Överlyckliga är vi båda två, Måns och jag.
Men det hindra inte att han gör en ny lov med Anastasia och vi får vänta igen på Måns. Anastasia är väldigt lydig för en gångs skull. 
Å jösses , ja vi får se hur det går i morron. Tänkte att dom skulle få härja av sig sista månaden innan koppeltvång. Håller tummar.